Extra YWPA 2013

Hanna Hedayati har fått det ena.

Mitt namn är Hanna Hedayati. Jag tror på varje individs kraft. Med en stark vilja kan vi förändra världen tillsammans, men för att förändra världen måste vi våga försöka. Mitt försök var att skriva och komponera min egen låt med ett budskap om fred när jag gick första året på gymnasiet. Låten heter We Will Live för att jag vill förmedla en känsla av hopp om att vi människor tillsammans kommer att leva vidare i fred om vi aldrig ger upp att kämpa för våra rättigheter! Jag kontaktade Förenta Nationerna och berättade om mitt fredsprojekt. Jag fick mycket positiv respons, vilket bidrog till att de även lade ut låten på deras hemsida. Jag blev även inbjuden att berätta om mitt projekt för andra unga medlemmar hos Sveriges FN-förbund. Jag skrev låten med ett hopp om att andra unga i min ålder inspireras att göra liknande projekt, där de kan kombinera sina intressen med sina passioner och därmed bidra till en bättre värld med just det som är unikt hos dem. 

Jag har varit aktiv inom skolans elevkår i hela min gymnasietid. Jag har varit både ekonomiansvarig och ordförande. Att ha en ledande roll inom elevkåren har bidragit till att jag fått påverka speciellt andra kvinnor på min skola att ta mera ansvar och att våga synnas. Tillsammans har elevkåren lyckats samla in flera tusen kronor för utbildning av barn i U-länder. Jag tror att kvinnors status i världen stärks genom undervisning och upplysning om mänskliga rättigheter, och därför är jag stolt att elevkåren lyckats bidra till att undervisa fler unga om jämlikhet.

Nu går jag sista året på gymnasiet. Jag planerar på att studera juridik inom internationella relationer och mänskliga rättigheter. Jag drömmer om en värld där alla människor på jorden är medvetna om deras rättigheter och att dessa rättigheter inte kränks vare sig det beror på kön, etnicitet, religiös åskådning eller politisk ideologi. Jag tror att vi tillsammans kan skapa en värld som vi kan vara stolta över, men för att göra det måste vi våga försöka. Mitt försök är att engagera mig inom mänskliga rättigheter och aldrig ge upp drömmen om en värld där vi alla är lika!

Det andra har gått till  Klara Elise Kåks

Jag heter Klara Kåks och jag bor för tillfället i Nairobi, Kenyas huvudstad. Jag är uppvuxen i Stjärnsund som ligger utanför Hedemora, i Dalarna. Att engagera mig i olika saker har alltid varit ett sätt för mig att stimulera och utveckla mig själv – och jag tror verkligen att det är ett sätt för människor att skapa en mer meningsfull fritid för sig själva. Teater har alltid varit ett av mina största intressen, och det är någonting som har tagit upp en stor del av min fridtid enda sen lågstadiet. Jag började som deltagare i en av teatergrupperna i teaterföreningen Humus som åttaåring men de senaste åren har jag arbetat som teaterledare för två grupper, en med 8-9-åringar och en med 11-12-åringar. Jag vet själv hur mycket jag har fått ut av att spela teater, bättre självförtroende och självkänsla, lättare att prata inför publik, en mycket starkare tro på mig själv och otroligt många timmar av skratt, och det har verkligen varit kul att få föra samma sak vidare till mina teaterelever och veta att jag förhoppningsvis har lärt dem saker de kommer få nytta av långt in i framtiden. Jag har också  under många år varit engagerad i förbundet Vi Unga, som är en ungdomsorganisation som finns i hela Sverige och jobbar för att ge ungdomar chansen till en mer meningsfull fritid genom att ge dem möjligheten att starta upp lokala föreningar där de kan göra nästan vad som helst. Inom Vi Unga har jag både suttit i styrelsen för en lokal förening, suttit som ordförande för Dalarnas distriktsstyrelse i tre år och suttit med i en av förbundets rikstäckande arbetsgrupper som jobbar med utbildningsfrågor. Tiden i Vi Unga har både varit väldigt lärorik och rolig.

Just nu bor jag som sagt i Nairobi och studerar på Svenska Skolan i Nairobi. Här går jag mitt sista år på sammhällslinjen på gymnaiset. Mina stipendier från Zonta har gått till att finansiera en del av den internatavgiften som jag betalar för att få bo här. Jag skulle gärna jobba med utvecklingsfrågor i ett land som Kenya när jag blir äldre så att jag har fått chansen att studera här i Nairobi ett år är någonting jag är väldigt tacksam för.

Bookmark and Share