2012 D21 extra YWPA stipendium

ZI Distrikt 21 har beslutat att dela ut tre stipendier utöver distriktsstipendiet Young Women in Public Affairs 2012 på vardera 2500 SEK.


Beatrice Stachurski heter jag och är 18 år gammal. När jag tog studenten 2012 såg jag det som ett startskott för mig att kunna göra vad jag så länge väntat på – ge mig ut i världen och få bidra till en förändring. Jag bokade två volontärresor varav den första skulle vara till Indien och ha mycket fokus på kvinnors rättigheter. Det var här Zonta och YWPA-stipendiet klev in i bilden men mitt engagemang för att hjälpa mina medmänniskor har sin grund sedan långt tillbaka.

2004, när jag var 10 år gammal, inträffade tsunamin i Thailand och jag kände att jag ville räcka ut en hjälpande hand till de drabbade. Det gjorde jag ståendes i olika mataffärer skramlandes med en bössa. Att stå där, i mitt lilla hörn på jorden, och veta att jag kunde göra en skillnad för människor så långt bort kändes otroligt bra och redan då visste jag att detta var något jag inte ville sluta med.

Som 14-åring åkte jag och en vän till Bangladesh för att besöka skolor som vår grundskola hade hjälpt till att bygga genom insamlingar vi elever gjort. Den resan förändrade mitt liv. Jag såg barn sittandes på golvet, skrivandes i trasiga skolböcker och jag såg familjer som bodde i små plåtskjul i slummen, utan mycket mat för dagen. Bangladesh öppnade mina ögon för en värld jag inte tidigare hade förstått mig på – sociala orättvisor var en verklighet bortom UNICEF:s tv-reklamers värld.

När jag kom hem valde jag att engagera mig lokalt inom FN och blev Ungdomsansvarig i Eskilstuna FN-förening. Med den positionen har jag försökt peka på vikten av en insatt ny generation för att lösa de problem som finns i vår värld. Jag vill visa att det heller inte är svårt att som ungdom engagera sig och göra en skillnad i världen.

Under tiden jag har arbetat för att hjälpa mina medmänniskor har jag ibland fått höra att unga inte kan göra en skillnad i världen. Jag ville visa dessa individer att man som ung faktiskt kan göra mycket och det kombinerade jag med min dröm – jag åkte som volontär till Indien. Under två månaders tid bodde jag bland bergen i norra Indien och arbetade på en grundskola, på en dataklass för flickor samt på en fritidsgård. Att dagligen få vakna och veta att "idag kommer jag så något som växer till något stort i framtiden" var en fantastisk känsla. Jag fick möjligheten att ge individuellt stöd till eleverna, ge flickorna i dataklassen en möjlighet att få samma jobb som män i framtiden och jag kunde låta barnen på fritidsgården få vara just barn under eftermiddagarna. Jag fick bidra till en förändring som successivt kommer förändra mycket och växa till något stort. Men framför allt fick jag visa att jag som ung faktiskt kan göra en skillnad.

 

Mitt namn är Nina Sirén, jag är 19 år gammal.

 

Jag är född och mestadels uppvuxen i Ecuador, i en liten by i Amazonas regnskog som heter Sarayaku, en indianby. Min mamma är Kichwa indian och min pappa är finlandsvensk. Mina gymnasiestudier avslutade jag på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, en internatskola i Sigtuna. 

 Redan som liten blev jag involverad i politiska händelser som framförallt gällde exploatering av naturresurser på fiske och jaktområden i byn, mot byns vilja .  Ecuadorianska staten skickade bl.a. starkt beväpnade militär trupper till byn, vilket var olagligt och ett direkt brott mot Ecuadors konstitution och  mänskliga rättigheter.

Men fallet lyckades drivas till domstol. Så under den tiden jag bodde i Ecuador var jag med i kongresser där olika byar och indianstammar samlades för att diskutera detta, politik och andra viktiga frågor. År 211 åkte jag till Costa Rica för att representera ungdomarna i byn inför den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter, i ett mål där Sarayaku hade stämt Ecuadorianska staten. Och i Maj 212 åkte jag till London för att hålla i en presskonferens för Amnesty International, som har varit ett stort stöd för min by under konfliktåren, bland en del andra saker som jag gjorde.

När jag flyttade till Sverige och började på gymnasiet i Sigtuna fortsatte jag involvera mig på olika sätt i frågor som berör människor och natur. Jag blev engagerad i en organisation som heter Life Link, som jag även blev ordförande i, där de tre grundpelarna är Care for myself, Care for others, Care for nature Vi hade också ett samarbete med en Stiftelse som heter Make a Kid Smile.  Och det var även dels för mitt engagemang i Ecuador och dels för mitt engagemang i Life Link som jag blev tilldelad det fina priset av Zonta.

Mitt mål i livet är att arbeta för rättvisa i områden och länder där mänskliga rättigheter inte respekteras, att belysa problem som uppstår när ekonomiska och ideologiska intressen sätts före mänskliga rättigheter, demokrati, rättvisa och social utveckling.  Och för tillfället bor jag i Ecuador i min hemby och är jag mitt uppe  i ett ganska akut fall att rädda Ecuadors regnskog ifrån olje och gruv exploatering  och samarbetar till exempel med organisationer som Amazon Watch.  (www.amazonwatch.org).  Utöver det håller jag på med diverse saker som att hålla undervisningar för ungdomar i byn om natur och miljö och försöker motivera dem, med inriktning på flickor att studera vidare i högre studier än bara grundskola och gymnasium, som jag finansierar genom det fina Zontastipendiet som jag blev tilldelad . Håller även i ett litet projekt i samarbete med stiftelsen Make a Kid Smile, där stiftelsen förser byskolan med skolmaterial och organiserar brevväxling med skolan i byn och skolor i Sverige och andra länder .  


Sarah Gerber

Under de fem senaste åren har jag bott i Södertälje och där har jag fått chansen att utvecklas på många sätt. En av de mest givande erfarenheterna jag har haft var min tid som praktikant hos ordföranden i Utbildningsnämnden i Södertälje kommun. Då fick jag möjligheten att arbeta fram en motion på hur skolor i segregerade områden i Södertälje kan interagera mer med varandra. Integration är en samhällsfråga som ligger mig nära om hjärtat och då jag tidigare skrivit ett brev till ordföranden i utbildningsnämnden angående segregationen mellan skolor i Södertälje så blev min praktiktid ett tillfälle att arbeta med problemet.

Det var dessutom intressant att få en inblick i kommunens arbete och organisation, vilket hjälpt mig senare som aktiv inom Moderat ungdomsförbundet och styrelsemedlem i Internationella engelska gymnasiets elevkår.   Jag har också varit ordförande för Moderat skolungdom på Internationella engelska gymnasiet och ordförande i elevrådet på Pershagenskolan och fick då lära mig hur viktigt det är att vara kreativ som ledare för en grupp.

På Internationella engelska gymnasiet på Södermalm var jag även aktiv i Amnesty International och Europeiska Ungdomsparlamentet, erfarenheter som gett mig kunskap om internationella konflikter och utmaningar som vi står inför. Idag utvecklar jag den kunskapen som svensk stipendiat på United World College Red Cross Nordic, en internatskola med elever från över 80 olika länder.  Att bli antagen till skolan var ett mål jag nämnde i min ansökan som idag blivit verklighet. I framtiden hoppas jag kunna engagera mig politiskt för att förbättra vårt samhälle. Inte minst i jämlikhetsfrågan. Något vi visserligen kommit långt med i Sverige men ändå har stora steg kvar att ta, bland annat när det kommer till löneklyftan mellan kvinnor och män.

Bookmark and Share