Uppsala II

Välkommen!

Uppsala slott, gaveln.

Välkommen till Zontaklubb Uppsala II.

Historik

Zonta Uppsala II bildades i oktober 1988 på initiativ av Zonta Uppsala I, som ansåg att bästa sättet att förnya Zonta i Uppsala var att bli fadder åt en ny klubb.

Den unga blivande klubben Zonta Uppsala II inledde sin informella verksamhet redan i början av 1987. Då hade den trehövdade SOM-kommittén i Zonta Uppsala I kontaktat tillräckligt många kvinnor som var intresserade av att bilda en ny klubb. En av våra första kandidater, Barbro Sundelin, hade tillgång till en fantastisk lokal, officersmässen på dåvarande flygflottiljen F 16 i Uppsala, där vi kunde träffas. Ett litet problem var att där kunde inte serveras vin utan ”militär närvaro”. Och Barbro var ingalunda militär. Men hon lyckades ordna det ändå.

Hösten 1987 förlöpte med regelbundna möten och med förberedelser för att så småningom bli en riktig och erkänd Zonta-klubb. Vid septembermötet noterade vi alla att det nu gällde att prioritera Zonta-mötena för att vi skulle bli en riktig klubb. Vi fick god vägledning kring stadgar och andra formalia inom Zonta av Margareta Granberg i Zonta Uppsala I som visste allt om detta.

Den 1 juni 1988 hölls visserligen inte charterfest men väl organisationsmöte, då vår klubb formellt bildades, på F16, med högtidligt undertecknande av Charter Membership-dokumentet – i skenet av levande ljus och fotograferat av Maj Kinnbo, vilket protokollföraren Käthe Elmgrensärskilt noterade.

Därmed var verksamheten mer officiellt igång och eftersom Gunnel Arrbäck hade blivit vald till första ordförande, eller Charter President, som det formellt heter, ersattes hennes rätt prosaiska protokollsanteckningar (med idel förmaningar à la beskäftig småskolefröken)av nyvalda sekreteraren Käthe Elmgrenss mer romantiska stil, med inlagda bilder på bokmärkesänglar, egenhändiga teckningar och recept på godsaker mitt i Zonta-rapporteringen.

Vi hade fått bekräftelse från Chicago att vårt charterdatum var fastställt till 31 oktober 1988 och att vi fått klubbnummer 1226. I januari 1989 meddelas i minnesanteckningar att vi fått klubbdiplom och individuella diplom som medlemmar – med den nästan medeltida formuleringen:

“Be it known to all persons that /namn/ is a duly elected member of the Zonta Club of Uppsala II, Sweden, in accordance with the Constitution and Bye-Laws of Zonta International, in witness whereof this Certificate of Membership has been issued.”

Då fästes också på papper att våra månadsmöten alltid skulle avhållas den tredje onsdagen i varje månad, utom juni, juli och augusti.

Den 17 mars 1989 gick äntligen charterfesten av stapeln – återigen på officersmässen på F16. Därmed var vi inte bara födda utan också döpta och ordentligt infestade. I dess korta helhet kan sekreteraren Käthe Elmgrens anteckningar citeras:

"Alltsammans var mycket högtidligt och mycket roligt.

I Gunnels välkomsttal påtalades att partus dragit ut på tiden för den nyfödda Zonta II. Margareta Granberg, guvernör i vårt distrikt 21, var orolig för att vi trivts så bra tillsammans att vi glömt varför vi egentligen kommit tillsammans. Zonta får inte vara en sällskapsklubb för fina damer utan en serviceorganisation för hårt arbetande kvinnor, "ärliga, pålitliga och lojala".

Från att vara Uppsalazontor skall vi förhoppningsvis bli Världszontor med hela världen som familj och med vänner i hela världen. Vi skall arbeta och ha roligt: “The only way to enjoy life is to work, the only way to have fun is to work." Vi skall hålla samman så att vi blir starkare, vi skall ge varandra glädje och inspiration, vi skall hjälpa, stödja och dela med oss samt vara pålitliga och lojala,

Som Gunnel Thunell sade; Vi skall göra en resa i tiden tillsammans hela livet, med varaktig vänskap, värme och gensvar, medan Gunnel Arrbäck i sitt tack lovade att vi skall försöka bli en tillgång och ge innehåll åt symbolerna.

Efter de mer formella högtidligheterna vidtog en god och munter middag, mycket prat och glam samt framträdande av en kvartett från OD. Efter litet Bellman och en specialkomponerad sång om vackra flickor avslutades programmet med serenader – manligt, uppsaliensiskt, härligt."

Och med stora bokstäver uttryckte Käthe Elmgren vårt tack till Margareta Granberg, Gunnel Thunell, Monika Steen och Elisabeth von Essen – "förutan vilka vi ej funnes".